Pinkki
FS Förbundsläger 22.7-1.8
Nattens timmar gick fort då jag försökte hitta allt det jag skulle ta med mig till lägret, samtidigt som jag försökte hinna göra allt färdigt för kårens vu-läger. Som vanligt blev det sista minutens panik och den natten blev det inte sovet. Det pirrade alldeles förfärligt i magen. Jag väntade ivrigt på det stora äventyret. I morgongryningen torsdagen 22.7 bar det av.
I en knapp vecka hjälptes vi åt att bygga upp det som behövdes i vårt underläger. Jag bodde i underlägret Stocken, som var ett av Tarus sju underläger. Arbetslägret var skitigt och svettigt och dammet yrde omkring, men ingenting hindrade den toppen fiilisen vi hade i Stocken. Själv kämpade jag främst med att bygga upp underlägrets café, Hard Stock Café.
Onsdagen den 28 juli började själva lägret. I totalt ösregn anlände närmare 10 000 personer till lägerområdet, varav 1 600 skulle bo i Stocken. Regnet bokstavligen öste ner hela onsdagen och torsdagen. I början av lägret blev gummistövlar och regnkläder succéprodukter, för att inte glömma bort kaminerna och halvplutonstälten, som flitigt användes för att torka de blöta grejorna. Vägarna och tälten svämmade över och överallt var scouterna sysselsatta med att gräva diken för att leda bort vattenmassorna från tältbyarna.
Men det var inte så farligt som det kanske låter. Så här efteråt kan man glatt le åt strapatserna och åtminstone kommer man ihåg lägret. På veckoslutet blev vädret redan bättre och uppehållsvädret var välkommet. På lördagkväll var det megalägerbål och trots att det också då kom en regnskur var stämningen härlig. Speciellt då det blev dags att tända de små ljusen varje lägerdeltagare hade fått. Ljushavet i kvällsskymningen såg jätte fint ut. Efter lägerbålet hade jag inte alls någon lust att gå och lägga mig. Jag ville inte att lägret skulle ta slut för min del. På söndagkväll bar det i varje fall hemåt. Det kändes vemodigt att åka, men kårlägret väntade. I bussen på väg hem snurrade alla fina minnen runt i huvudet och i skrivandets stund väntar jag innerligt på Stockens lägerfällning och på att få träffa alla mina nya vänner.
Annika