Espoon Punanen
Ett vikinga-äventyr 18-19.9 i Noux
Söndag 19.9 kl.07.00: Ååh, jag är i Prag... solen skiner, jag sitter på en gräsmatta med några kompisar och tar det lugnt.. (Cilla kastar frisbee i närheten, men jag är härligt lat och nöjer mig med att vicka lite på tårna med jämna mellanrum.) Där kommer någon springande med en karta. "Vi skall orientera nu!" ropar han.. Vadå orientera?? Vad menar han? Och vad är det som piper så högt och ljudligt i närheten? Aha! det är Ninas väckarklocka.. och jag är visst inte i Prag trots allt..
Jag sätter mig upp och ser mig omkring.. I närheten står en patrull och packar ihop sig. De skall just starta. Himlen är lika blygrå som den var för ganska exakt 24 timmar sedan när jag vandrade ut genom min ytterdörr med rinkan på ryggen för att ansluta mig till Patrull Klabu. Då var jag just påväg ut på det äventyr jag nu är mitt inne i.
Jag tänker tillbaka på gårdagen medan jag med en rysning klär på mig (så mycket som möjligt inne i sovsäcken där det är varmt och skönt, trots att den på utsidan, märker jag, är alldeles dyblöt).
Tänk vad mycket vi hann med igår.. Vi gjorde en burk av leder, yxade till ett litet vikingaskepp, orienterade, lärde oss att små blå streck på kartan inte alltid går att ta sig över bara med spänst i benen, slängde golfbollar och gummistövlar i huvet på Cilla (hon hade skyddshjälm, så det var okej..), skrattade, åt mikro-pizzor, uppskattade vikter, tid och avstånd, tog oss över en garnbit upphängd mellan två träd, gick, gick, gick (det känns i fötterna).
Någon timme efter mörkrets inbrott anlände vi till nattkontrollen, slog upp vårt vindskydd på en ledig plätt, gjorde upp eld och började med nattuppgifter. Löksoppa, bröd, natt-orientering, nudlar med små-äckliga köttbullar, tenn-bitar och mycket kliande i huvet och slitande i håret över låset som vi förväntades bygga... Klockan var fem när vi till slut gav upp och gick och lade oss.. Och nu, två timmar senare sitter jag alltså här i min sovsäck, kanske inte direkt pigg och kry, men i alla fall ivrig att fortsätta.
Så när vi klätt på oss, packat ihop sakerna, städat området och stressat lite för att hinna avanmäla oss från nattkontrollen i tid, beger vi oss iväg. Några kontroller och lite fler kilometer ligger ännu framför oss.
Knopar enligt instruktioner, I-hjälp, byggande av nånsorts konstig mini-vävstol, mera skratt, mera mikro-pizzor, en kort spurt och en kort saga om asarna.. Konstigt fort går tiden, och snart skymtar målet där fötterna äntligen får vila medan vi mumsar i oss gräddtårta! (ur den odiskade mugg som under natten innehållit bl.a. matolja, löksoppa och nudlar.. men visst smakar det himmelskt ändå!)
Hela veckoslutet har det regnat, duggat eller i största allmänhet varit mulet, fötterna är trötta, hela jag är trött.. De tankar som flest gånger dykt upp i mitt huvud det senaste dygnet har haft med varma duschar, sköna sängar och riktig mat att göra. Det skall bli skönt att komma hem!!
Men redan i bussen från Noux till Hagalund börjar inspisen spira. Visst skall vi vara med nästa år igen! Eller hur Cilla och Nina? Patrull Klabu will be back!
ch när jag senare på eftermiddagen träffar en (icke-scout-)kompis som när hon får veta var jag varit och vad jag sysslat med skakar på huvudet och utbrister "Du är nog inte riktigt klok" så känner jag redan att jag inte kan hålla med henne..
Gunzi